Om boken: år / Valeria Sobol utforskar topos om kärlek som en sjukdom i rysk litteratur under det sena 1700–1800-talet med tonvikt på den kunskapsteoretiska potentialen hos denna till synes banala kulturkliché. Med hjälp av materialet i litterära verk, såväl som medicinska publikationer och journalistiska texter, visar författaren att det traditionella motivet kärlekssjukdom i själva verket var en viktig litterär apparat, tack vare vilken författare tog upp de mest angelägna frågorna i sin tid, som t.ex. förhållandet mellan själ och kropp, kvinnors frigörelse och den positivistiska vetenskapens roll i samhället.